AI och den framtida psykologen

Hur tänker du om AIs framtida påverkan på vårt liv generellt och vår yrkeskår specifikt?
Jag tänker i princip inte på det alls och när det förs på tal har jag oerhört svårt att greppa vad det kan innebära både i det lilla och det stora. När det gäller ny teknik är jag blind. Det är rätt belysande att jag långt in på 2010-talet, när min man var inne på sin andra iPhone, sa ”jag kommer aldrig skaffa en telefon utan knappar, ser ingen anledning till att använda den till något annat än att ringa med”. Det har jag fått äta upp.

Kristoffer Pettersson däremot tänker en hel del på AI. Han är den kollega som lärt mig mest om tekniska möjligheter, eller i varje fall försökt, för ofta går Kristoffers framtidsspaningar mig helt över huvudet. Till exempel sommaren 2020 när han exalterat hörde av sig för att berätta om den nya AI:n som han kunde konversera med som om det var Steven Hayes. Jag minns att jag verkligen försökte förstå möjligheterna med det här och dela hans glädje men det var svårt. Kanske är vi bakåtsträvare ett uns mer införstådda nu när ChatGPT är allmängods, men håll i er nu för nu ska ni få ta del av en framtidsspaning där Kristoffer tar sig an frågan om vad som kommer hända med psykologrollen och behoven av vår expertis framöver. Vi verkar ha ett viktigt jobb att utföra!

Vilken betydelse tror du att AI kommer att ha för psykologers arbete i framtiden?

Det är ju såklart oerhört svårt att veta men jag tillhör dem som tror att vi kommer att få se en enorm förändring av hela samhället. När det talas om AI så betonas ofta riskerna, men det är viktigt att komma ihåg att det också finns en otrolig uppsida. Om jag spekulerar vilt, och antar att vi lyckas komma på ett sätt undvika utplåning, så föreställer jag mig en utveckling i tre faser i hur AI integreras i psykologers arbete.

Den första fasen tror jag kommer att kännetecknas av att AI fungerar som ett gradvis alltmer ovärderligt stöd. Jag tror att vi inom kort kommer att få se olika typer av branschspecifika AI-system som både bidrar med struktur, kunskap och feedback. Istället för handledning kan jag tänka mig att arbetsgivare använder sig av olika slags AI-system för att kvalitetssäkra verksamheter. I den här första fasen kommer också de mest systematiska arbetsuppgifterna att helt utföras av datorer. Den standardisering som skett av psykologiska behandlingsmetoder som har kunnat användas över internet är ju på sätt och vis ett slags förstadium till detta. Vad som återstår är att utveckla system som kan hålla i hela processen, från bedömning till avslut, utan att ställa till med oreda längs vägen. Jag tror vi kommer att få se en liknande utveckling som med självkörande bilar, att de blir allt bättre och klarar mycket på egen hand, men att det under en längre tid kommer att behövas någon som kan rycka in om den är på väg att krascha.

I nästa fas tänker jag mig att AI alltmer förväntas ha huvudansvaret för den insats som ska utföras. Skiftet till denna fas tror jag sammanfaller med att allmänheten utvecklat ett så pass stort förtroende för AIs förmåga att fatta komplexa beslut att de inte längre vill ha en människa vid spakarna. Jag tror dock att många arbetsuppgifter som involverar något mått av risk under en längre tid kommer att ha människor som övervakar processerna. Här tror jag psykologer också kan vara värdefulla som ett slags smörjmedel som kan bidra till att mjuka upp när kommunikation mellan AI och användare kör fast.

Den tredje fasen jag föreställer mig inträffar när människor förlitar sig på AI i så gott som alla sina beslut. I den här fasen är förtroendet för tekniken så stor att det är smått absurt att vända sig till en människa för vägledning. Förmodligen kommer det inte heller finnas något behov av att genomgå en omfattande behandling eftersom AI kommer att kunna erbjuda små stödjande insatser precis då de behövs för att vi inte ska glida för långt i väg från vårt idealtillstånd.

Försöker se det framför mig, tänker du att alla skulle ha AI som personlig coach för psykisk hälsa då?

Ja, lite åt det hållet, men inte bara för psykisk hälsa utan hälsa generellt. Apple och Google är ju exempelvis superintresserad av att samla in alla möjliga hälsouppgifter från sina användare. För mig är det tydligt att det handlar om en förberedelse inför att vi som användare börjar kräva mer personligt anpassade tjänster på det området. Men jag tror samtidigt att det kan komma att bli juridiskt rörigt när internationella storföretag på riktigt börjar erbjuda sjukvårdsliknande vägledning. Förmodligen är det av detta skäl de är så pass försiktiga idag.

Min första erfarenhet av GPT-3 var faktiskt att använda den som psykoterapeut till mig själv. Detta var innan hajpen som kom i och med att ChatGPT blev offentligt tillgänglig. Jag hade hittat ett textbaserat online-spel där man kunde göra en inställning för att använda GPT-3 relativt ”rent”. Jag minns att jag var sjukt imponerad av kvaliteten på samtalen vi hade. Nu med GPT-4 bör den psykoterapeutiska kvaliteten vara ännu bättre men modellen är blockerad så att den inte ska ge några medicinska råd längre. Jag antar att OpenAI vill undvika risk för ansvarsförhållande till rekommendationerna.

Vad tänker du för tidsperspektiv, hur snabbt kan den här utvecklingen ske?

Jag har ingen aning. Det är ju två samverkande variabler här, dels så är det teknikutvecklingen som har sin gång, men det handlar ju också om hur verktyg och tjänster integreras i våra liv. Vad jag har förstått så har även ledande AI-experter svårt att riktigt bedöma hur snabb utvecklingen kommer att vara de kommande åren. Det kan ske genombrott liknande GPT som tar ett jättesprång. Eller så planar utvecklingen ut lite här och det blir en liten paus på ett antal år.

Men den viktiga faktorn är egentligen hur vi kommer att välja att integrera tekniken i våra liv. Som jag var inne på tidigare så tror jag att det finns mängder av juridiska saker som sak tröskas igenom innan AI börjar integreras på allvar i hälso- och sjukvårdssystemet. Men det kommer ju helt klart finnas kompetenta AI-system tillgängliga för allmänheten så det är också mycket möjligt att folk anammar hälsoinriktade tjänster på ett sätt som helt kringgår det offentliga. Sen kan det säkert uppstå datahanteringsskandaler som får igång politikerna.

Så, kontentan för mig är nog att jag helt saknar förmåga att överblicka hur lång tid allt detta kan ta innan det utspelar sig. Men om jag ändå ska gissa så tror jag att den första fasen som jag beskrev ovan är avklarad om 10 år. Och sen efter det tror jag att utvecklingen accelererar.

Vad skulle en sådan här utveckling betyda för psykologens roll i samhället?

Jag tror psykologer kommer att ha en avgörande roll i huruvida vi rör oss mot paradis eller helvete i takt med att AI blir alltmer intelligent. Beskrivningen ovan är på många sätt optimistisk, det kan mycket väl bli mycket mörkare än så. Jag tänker mig att psykologer har en viktig uppgift i att värna mänsklighetens psykiska välbefinnande i den här övergången. Vi har redan många exempel på hur marknadskrafter i kombination med alltmer träffsäkra algoritmer snärjer människor i beteendemönster utan hänsyn till välbefinnande. Psykologin har redskapen för att synliggöra den här typen av oönskade effekter, vilket jag tror kommer att bli en allt viktigare fråga de kommande åren.

På längre sikt, någonstans i slutet av fas två och sen genom fas tre, så har psykologer förmodligen ingen funktion i offentliga verksamheter. Några kanske lyckas sadla om och är med och bidrar till att utveckla och förfina AI-system, men det är nog ett försvinnande litet antal. Däremot tror jag att den privata marknaden fortsatt kommer att efterfråga traditionella psykologtjänster såsom samtalsterapier, åtminstone så länge som det finns någon som minns tiden innan AI.

Varför tror du den efterfrågan kommer finnas kvar?

Av nostalgiska skäl, åtminstone så länge det finns människor som minns hur det var att föra djupa samtal med en annan människa. Men det kommer troligen att vara en nischmarknad som dör ut med tiden.

Däremot så tror jag att det kan uppstå en slags alternativmedicinsk nisch där psykologer skulle kunna vara inblandade. När allt fler arbetsuppgifter automatiseras så kommer meningslöshet som samhällsfenomen att bli mer påtagligt. AI kommer att kunna erbjuda en lösning på detta, och den kommer sannolikt att vara attraktiv för många. Men jag tänker mig att det kommer att uppstå enormt många (fler än vi kan föreställa oss idag) sätt att gå vilse bland digitala lösningar på människans psykologiska behov.

Man skulle kunna dra en parallell till matindustrin som under lång tid har förfinat sina strategier för att manipulera våra perceptuella system för att maximera konsumtion av vinstdrivande produkter. På samma sätt som skräpmat är dåligt för kroppen så tror jag att vi kommer få alltmer AI-genererad skräpmat för sinnet. Jag ser sociala medier som ett förstadium till detta, men det är bara början. Vi är idag inte långt ifrån att ha AI-generade filmer som inte kan särskiljas från mänskligt skapade. Nästa steg blir virtual reality som är så bra att den smälter ihop med vårt visuella system.

Tänk dig att bli serverad en oändlig ström av bilder, video, musik och spännande samtal som är särskilt framtagna för just dig, baserat på alla platser du besökt, människor du har träffat genom livet, allt du har sett och alla böcker du läst, med precis information om exakt hur lång tid du ägnade till att läsa varje sida och exakt vid vilken bildruta på filmerna ditt hjärta började slå lite snabbare. Jag tror att många människor kommer sugas in i detta och att det med tiden kommer att vara en utmaning att ha koll på vad som är verkligt och inte. Kanske kan man till och med föreställa sig att en grupp människor utvecklar något man skulle kunna kalla för verklighetsfobi. Här tror jag framtidens psykologer har sin nya uppgift, att bistå människor med vägledning i att hantera tekniken, samt att hjälpa människor att återanpassa sig till verkligheten efter en längre tid i en virtuell värld. Lite mer dramatiskt uttryckt så tänker jag att vi kommer att behöva genomföra räddningsaktioner, kanske lite likt det man kan behöva göra ibland när någon har blivit helt uppslukad av en destruktiv sekt.

Oj! Inte helt lättsmält. Tänker du att de problem vi ser idag med t ex ångest, depression och missbruk kan hjälpas av AI och därför behövs inte psykologer där men däremot behövs mänsklig kompetens för nya problem som uppstår?

Ja precis, först ut tror jag att behandling för alla specifika problem kommer att automatiseras med hjälp av AI. Parallellt med detta tror jag att AI kommer att kunna användas för att identifiera mycket mer effektiva preventiva strategier än vad vi människor kan göra på egen hand. På så sätt kommer många beteenderelaterade hälsoproblem gradvis att bli allt mindre vanliga i takt med att AI får allt större ansvar för vår hälsa. Men i detta kan en målkonflikt uppstå. Om AI ska kunna verka för bättre hälsa (eller andra uppdrag vi ger den) så behöver vi kontinuerligt interagera med den, vilket i sin tur kan göra den mindre benägen att rekommendera oss att koppla ner, även om det vore det mest hälsosamma.

Intervjun är genomförd av Elin Wesslander som är legitimerad psykolog och psykoterapeut samt specialist i psykologisk behandling/psykoterapi. Specialistbloggen syftar till att sprida kunskap, inspiration och reflektion kring ämnen relaterade till yrkesutveckling för psykologer och andra personer inom människovårdande arbeten.