Rebecca Ryd har ett av de mest annorlunda psykologjobb jag mött. I stort gör hon liknande saker som andra organisationspsykologer men sammanhangen är gigantiska och rollen blir därav unik. Läs om en psykolog som tar plats där det händer och som påverkar enorma projekt med psykologin som verktyg: ”Ett stort byggprojekt med mångmiljardbudget är som ett stort bolag där många kulturer möts – och ibland krockar. Allt och alla ska fungera optimalt från dag ett. Det är min absoluta övertygelse att psykologin kan bidra med att skapa optimala förhållanden för prestation i en sådan kontext.”
Berätta om ditt jobb, vad gör du?
Uppdragen jag jobbar med ser olika ut och rollerna skiftar men som samarbetsledare jobbar jag med att stötta projektledare i stora byggprojekt i att få till samarbete och därigenom hög prestation, innovation och god arbetsmiljö.
Projektverksamhet är en högpresterande miljö och projektledare bedöms på huruvida man levererar innehåll (teknik, en produkt) till en viss tid inom en viss budget. I byggbranschen ska man dessutom samarbeta med kunder och leverantörer i stora affärer där det är mycket pengar och prestige på spel och det skapar ytterligare en dimension av press och prestationskrav.
Beskriv den typ av projekt som du arbetar i
Tänk dig att du ska renovera ditt kök. Det är en firma som hjälper dig och de anlitar elektriker, rörmokare, snickare osv. Det kommer kanske ta några veckor om det är välplanerat. Som mest kanske 10 personer är inblandade, inklusive du själv. Krävande men du kan klara det.
Tänk dig istället att du ska lägga vatten- och avloppsledning på 5–6 km och ledningen ska gå över 45 olika markägares mark. Det kommer ta några år och som mest kanske ni är 50–60 personer inblandade. Eller så ska ni bygga ett laboratorium för avancerad teknologi där 300–400 personer som mest är inblandade över en fyraårsperiod.
När projekt växer och blir mer avancerade och tar mer tid att genomföra växer också antal personer som behöver vara involverade. Det krävs specialister i alla möjliga smala discipliner, det behövs byggare, tekniker, konstruktörer, tillstånd, människor som håller reda på människor, människor som håller reda på papper och dokument. Det är som ett helt företag som ska byggas upp och fungera ganska så direkt. Det ska också vara väldigt anpassningsbart till projektets olika stadier och faser, och ska skala upp och skala ned och kanske skala upp igen över en begränsad tid på några år. Det är komplext på ett organisatoriskt och mänskligt plan. Det är där jag kommer in.
Mitt uppdrag är att stötta projektledningen att leda och stötta människorna som genomför projektet. Inte vad gäller teknik, tidsplaner och ekonomi utan att människorna som har dessa arbetsuppgifter får de bästa förutsättningarna att kunna prestera. För att det ska vara möjligt behöver saker vara smidiga, tydliga och gärna roliga. Det handlar om hur man organiserar sig, hur man leder människor, hur ekosystemet som projektet finns i ser ut. I en hektisk vardag slukas projektledares tid ofta av tidplaner, budgetar, tekniska vägval och att hantera och navigera i sin egen organisations internpolitik för att driva projektets intressen. Man hinner inte vara människoledare i den utsträckningen som man behöver vara projektledare. I allt det här kan jag ha lite olika roller beroende på uppdrag och projekt. Jag kan vara enbart på en strategisk nivå eller både den strategiska nivån och i vardagen i projektet.
”Jag har inte kompetensen att förstå tekniken, tidplaner och ekonomin i någon detalj utan bevakar resultaten som utfall på alla människornas samlade prestation”
De flesta människor går i gång på att deras arbete flyter smidigt och att resultaten blir bra. Det ger energi och är roligare. Det är en extra växel som projekt är starkt beroende av eftersom de är tidspressade och har begränsad budget. Ett projekts, likt ett företags, framgång bygger på hur människor förhåller sig till sina förutsättningar och anpassar sitt arbete efter dessa för att komma framåt så effektivt som möjligt. Att jobba i projekt handlar till ganska stor del om problemlösning. Framgångsrik problemlösning i sin tur handlar inte bara om intelligens utan också till stor del om samarbete och kreativitet – känsliga mänskliga processer som forskningen har visat fungerar avsevärt mycket bättre när människor känner sig sedda, trygga, engagerade, lagom stressade. Mycket av min tid går därför till att förstå projektets prestation både på makronivå och mikronivå där resultaten speglar hur väl man jobbar tillsammans.
Jag har inte kompetensen att förstå tekniken, tidplaner och ekonomin i någon detalj utan bevakar resultaten som utfall på alla människornas samlade prestation. Om vi inte lyckas med våra mål och delmål så är det sannolikt något som inte lirar. En person som är otydlig i sitt ledarskap, arbetsuppgifter som är mer komplexa än en arbetsgrupp kan klara av, friktion som uppstår i en sakfråga eller mellan två individer som inte drar jämnt. Ett projekts prestation består av en massa val, aktiviteter och beteende som kan läsas som symtom på hur väl ett maskineri fungerar. Jag hjälper till att fånga symtom och bidrar med den psykologiska och organisationspsykologiska verktygslådan för att hantera symtomen. Jag jobbar nära projektledningen och kan hjälpa till att förstå symtom eller skeenden, och hitta sätt att jobba med det som är mänskligt komplext och organisatoriskt utmanande.
Hur kommer dina psykologkunskaper bäst till nytta i det här arbetet?
Eftersom det är människor som ska prestera i projekten och jag stöttar projektledarna att ”människoleda” så får jag användning av mycket ur psykologverktygslådan. Som psykolog förstår jag kognitiv förmåga och hur den påverkas av faktorer som motivation, stress och gruppdynamik, men även gruppers fungerande och ledarskap. Vanan och kunskapen att möta och utveckla människor är en otroligt viktig erfarenhet att ha med sig för att kunna både stötta och utmana alla möjliga sorters människor i olika situationer. Som psykologer får vi också mycket träning i att arbeta med komplexitet och det är en stor fördel i ett sådant här sammanhang.
Vad vill du se framåt gällande psykologers inblandning inom ditt verksamhetsområde?
Nu sticker jag ut hakan lite med att säga att vi psykologer behöver bli bättre på att marknadsföra vad vi kan. När jag säger marknadsföra menar jag inte att berätta och prata om det utan att ta plats, ta oss ut i nya miljöer, där livet, samhället, händer. Jag kände själv en frustration över att jag var ”expert” på mycket men egentligen inte visste någonting om hur det var att gå i kundens skor på riktigt. När jag t ex tittar tillbaka på min kunskap om byggbranschen nu, jämfört med vad jag såg och trodde mig förstå när jag började jobba i den, så ser jag hur oerhört mycket mer jag förstår nu. Nyanser och detaljer men också starka beteendepåverkare. Jag har med det insett att jag kan göra mer om jag förstår mer, men för att förstå mer så måste jag vara mindre på mitt psykologkontor och mer i byggbodarna, ha varselkläder, sitta på byggmöten och i strategiska dialoger inför upphandlingar.
”För att förstå mer så måste jag vara mindre på mitt psykologkontor och mer i byggbodarna, ha varselkläder, sitta på byggmöten och i strategiska dialoger inför upphandlingar”
Vilka är utmaningarna?
Det är så klart inte för alla att jobba som jag gör, jag tycker själv det finns utmaningar med det. Här är min nyfikenhet nyckeln, att jag gärna vill förstå och lära mig för att veta var jag kan stoppa in mina bidrag. Men också att vara beredd på att inte vara expert eller i centrum och att det inte är psykologi det pratas om eller finns intresse för. Det är också bra om man är trygg med att inte veta och förstå allt. Saker går över huvudet på mig ibland, jag måste ställa många frågor – men det får jag feedback på att det sätter i gång något och t ex synliggör otydligheter som i sin tur påverkar många andra. Det är effektfullt.
För mig personligen är det ensamt ibland och jag för en ständig dialog med mig själv och psykolog-Rebecca om vad som är rätt, hur man ska göra med det ena eller andra. Det finns inte så mycket litteratur att gå till. T ex är många teorier om samarbete och grupper baserade på en arbetsplats eller arbetsgrupper inom en och samma organisation medan jag jobbar i en kontext där de som ska samarbeta ganska ofta är konkurrenter i olika bolag eller har ett kund/leverantör-förhållande. Det gör att jag inte tycker att teorier och modeller funkar rakt av. Det blir mer komplext.
Om det finns andra psykologer därute som jobbar så här eller blir nyfiken så får de gärna höra av sig! Om vi är flera kan vi göra mer och kan säkert förbättra det jag gör och det bidrag jag skulle vilja ge samhällsbyggandet.
Så du tycker psykologer borde finnas i ditt och fler sammanhang?
Ja jag tror psykologin har en outnyttjad potential på många håll i samhället. Med det menar jag inte att vi ska gå ut och bli experter på allt, för det är vi inte, men vi kan hjälpa till att förstå processer som gör att andra sammanhang fungerar eller fungerar bättre – för det är ofta människor som är och gör de sammanhangen.
Jag är jättenyfiken på vad det finns för legitimerade psykologer där ute som inte är anställda som just psykologer utan kanske jobbar inom HR, Försvaret, industrin, kultur, you name it. Klimatpsykologerna tycker jag är en spännande ”ny” take på vad vi kan, likaså sparpsykologen Niklas Laninge.
Personligen behöver jag inte trycka så mycket på psykolog-delen i min roll, som att bli någon slags byggpsykolog, det skulle jag inte alls gilla. Folk har ofta förutfattade meningar om vad psykologer gör och kan och det är jag ganska ointresserad av att förklara, så därför fokuserar jag på att göra, skapa effekt, och prata mindre om varför.
När folk frågar pratar jag gärna om teorier och studier, jag är stolt över den forskningstradition och evidens som psykologin står på, men det är inte där jag vill lägga fokus i mitt dagliga arbete. Jag vill lyfta fram andra grejer, t ex att vi är bra på att förstå och hantera komplexitet och att vi är bra på att prata med – och därmed påverka – folk. Det är det verkligen inte alla som kan eller känner sig trygga med.
”Folk har ofta förutfattade meningar om vad psykologer gör och kan och det är jag ganska ointresserad av att förklara, så därför fokuserar jag på att göra, skapa effekt, och prata mindre om varför”
Vad har lett dig fram till den här typen av arbete?
Det klassiska bananskalet är det korta svaret. Jag jobbade som organisationskonsult och fick ett OBM-uppdrag i ett stort byggprojekt. Där skapade jag starka relationer och samarbeten och det ena ledde till det andra. Jag är väldigt tacksam för det uppdraget, det lärde mig mycket och gav mig stora möjligheter.
Tillsammans med projektcheferna skrev jag en publikation där vi berättar om vårt arbete. Jag tycker att de två projektcheferna visar på stort ledarskap att tänka nytt och att ta nya vägar för branschen genom att jobba så som vi gjorde. Det är modigt och ger möjligheter att utveckla inte bara byggbranschen utan hur vi ser på projektledning i stora projekt, hur vi ser på komplexa samarbeten och att lösa komplexa problem.
Vad har varit viktiga faktorer i din professionella utveckling?
I mitt yrkesliv sticker två faktorer ut. Jag gick en utbildning i systemisk OBM som förändrade mitt sätt att tänka i grunden. Den gav mig ett helt nytt språk för att skapa förändring, effekt, prestation. Att inte enbart fokusera på beteende utan vad beteendena leder till för output, och hur vi skapar en viss output.
Något annat som påverkade min utveckling var att gå professionskursen under specialistutbildningen. Jag kommer ihåg att jag inte riktigt förstod relevansen i innehållet och tyckte det var en del navelpilleri men hemuppgiften utvecklade mig jättemycket. Jag inspirerades av en anekdot som Stefan Jern berättade, om engelska flottan, och såg plötsligt mig själv i min roll på ett helt nytt sätt.
”Jag blir mer en antropolog; försöker förstå ett sammanhang och hur det fungerar. Sen, mindre antropologiskt, använder jag mina verktyg från psykologin för att utveckla sammanhanget.”
Jag tror också att min nyfikenhet på nya sammanhang och kulturer har påverkat. T ex valde jag att läsa psykologprogrammet i Köpenhamn i stället för Lund, där jag först kom in. Det var ett mycket större steg än jag förstod att det skulle bli, med språkskillnader och kulturkrockar, men jag är jätteglad att jag gjorde det och jag har fått ett andra hemland. I Köpenhamn präglades jag mycket av Rolf Kuschel och Faezeh Zand, den kulturella psykologin, sociologin.
Jag läste socialpsykologisk inriktning under min grundutbildning och har präglats mycket av kulturella och systemiska aspekter av mänskligt fungerande. Det hjälper mig att förstå och navigera i de större systemen som individen ingår i och påverkas av. Jag valde till kurser i management och i antropologi och spenderade även en månad på en avlägsen ö i västra Stilla Havet i ett forskningsprojekt.
Förmodligen är det det här, i kombination med den där ständiga nyfikenheten, som gör att jag hela tiden söker mig ut i ”verkligheten”, bort från de klassiska arenorna för psykologer. Jag blir som en antropolog; försöker förstå ett sammanhang och hur det fungerar. Sen, mindre antropologiskt, använder jag mina verktyg från psykologin för att utveckla sammanhanget. Det är en balansgång, för jag ska både vara en kollega som alla andra och samtidigt ha den observerande distansen, undvika att tappa de psykologiska perspektiven.
Vad är nästa utvecklingssteg för dig?
Jag har påbörjat lite nya samarbeten som är spännande, bl a med en ekonom för att arbeta fördjupat med processer och uppföljning. Det är ett mer datadrivet sätt att arbeta och det ser jag fram emot att lära mig mer om och utveckla mina egna tankar kring.
Sen har jag utvecklat ett nytt koncept där jag enbart jobbar strategiskt och där tror jag det finns många möjligheter. Att inte vara i projektvardagen utan enbart jobba med projektledningen eller att arbeta med en beställare hur ett projekt ska utformas innan det går ut i upphandling. I vissa sammanhang gör sig min kompetens bäst på strategisk nivå där tekniken inte är så central, där vi mer pratar om hur man samarbetar kring frågor som teknik, metaperspektiven. Om jag försöker förstå tekniken för mycket så tappar jag höjd och riskerar bli en halvdålig psykolog, och ännu mer en ganska dålig tekniker! Det är den där balansgången igen.
Jag håller på att avsluta ett projekt för en stor kund inom industrin, där byggbranschen och industrin har mötts, och där har jag sett att min kunskap även är tillämpbar och värdeskapande i industrins kontext, det hoppas jag kunna bygga vidare på. Fördelen med att jobba i de projekt jag anlitas i är att de är väldigt långa. Jobbar man tillsammans i 3–4 år så hinner man lära sig mycket och förstå sitt sammanhang. Det är fantastiskt roligt för jag får verkligen gymnastisera hjärnmusklerna och utmana mig i att tänka nytt, stort och att sätta psykologin på prov.
Tack för intervjun. Hoppas att du får gehör för din efterlysning!
”Om det finns andra psykologer därute som jobbar så här eller blir nyfiken så får de gärna höra av sig! Om vi är flera kan vi göra mer och kan säkert förbättra det jag gör och det bidrag jag skulle vilja ge samhällsbyggandet.”
