Sanningar om våra misstag, del 1

Arbetet med att skriva en bok innebär ett lärande under själva skrivprocessen, men även efter utgivningen har det visat sig. När boken blir publik får du andras reflektioner, reaktioner och tolkningar till dig, och det har gett ett fördjupat lärande vilket varit en riktig bonus.

Efter en hel hög av intervjuer, poddsamtal och presentationer samlar jag här de sanningar och lärdomar som framträtt starkast under året som gått sedan Terapeutens misstag. Om den mänskliga faktorn i terapiarbetet kom ut.

Sanning 1: att terapeuter gör misstag är tydligen fortfarande kontroversiellt

Inom den tilltänkta målgruppen psykologer och psykoterapeuter togs boken emot med nyfikenhet och glädje över ämnesvalet. Jag upplever att min önskan att minska stigma kring misstag har fångats upp och landat väl.

Hos allmänheten blev dock mottagandet annorlunda. Det fanns en visserligen en nyfikenhet kring boken vilket både gladde och förvånade mig lite. Dock insåg jag ganska snabbt att nyfikenheten till stor del handlade om att få veta vilka misstag terapeuter gjorde och vad som kunde räknas som dålig terapi, inte lika mycket om det självklara i att misstag sker. I Svenska Dagbladet ledde boken till en artikelserie som fick titeln ”Min dåliga terapeut” och jag fick kämpa hårt för att åtminstone få bort de värsta skrivelserna som målade upp terapi som skadligt på ett i mitt tycke felaktigt sätt. Man kunde lätt få intrycket att man ska akta sig för de terapeuter som gör misstag och jag tänker snarare att man som patient behöver vara öppen för att alla terapeuter kan tänkas göra misstag och då är det bra att man tar upp det och hanterar det tillsammans.

I samtal med Alexander Rosenthal bekräftas min upplevelse. Hans forskning om negativa effekter i terapi har mötts med stort intresse. Att majoriteten av behandlingarna leder till positiva utfall utan negativa effekter är man inte alls lika intresserad av.

Man ska givetvis inte stanna kvar i en skadlig terapi eller med en terapeut som man inte har förtroende för men faktum är att:

• Alla terapeuter gör misstag.
• Alla misstag leder inte till lärande, vissa blir det faktiskt bara dåligt av.
• De flesta misstag får man inte kännedom om att de uppfattats som misstag och kan därför inte hantera.
• Vi kommer inte fullt ut kunna förhindra att misstag sker hur gärna ni än vill och hur mycket ni än försöker.

Så om allmänheten förväntar sig att de i terapirummet ska träffa en övermänniska är det upplagt för besvikelse. Det ligger både tur och skicklighet bakom att det i de allra flesta fall går riktigt bra ändå.

Sanning 2: misstag är kontextuella

Misstag förstår i sitt sammanhang och vi kan tänka på dem som överskott och underskott. Samma beteende kan vara helt rätt tillsammans med en klient och helt fel med en annan. Eller kanske helt rätt med en klient i början av en behandlingskontakt men fel i slutet av den. Vi måste märka att det blir tokigt eller få info från klienten om hur det landat, annars blir det ännu ett misstag som vi inte känner till att vi gjort.

Det professionella hantverket innefattar att vara öppen och lyhörd för att allt det man gör kan bli fel och att man måste våga göra det ändå men att man tillsammans med sin klient kan backa och gör om.

Sanning 3: att visa att vi gör fel och hanterar det ger god modellinlärning för klienten

Personer vi möter kommer inte ha en spikrak väg framåt i livet. Det kan vara ytterst välgörande att få se sin terapeut göra och hantera misstag på adekvata sätt.

Fundera på vilken av dina klienter som skulle ha mest nytta av att se dig göra misstag?

Sanning 4: att en klient berättar om det som blev fel är en gåva att förvalta

Att en klient vågar berätta om att hen upplever ett misstag i terapin är en diamant, men det är inte alltid så lätt att ta emot den.

Hur reagerar du om du får veta att din väl avvägda intervention, analys eller handling blev fel? Notera gärna vilken impuls du får och vad du gör i den stunden.

Sanning 5: det är inte antalet misstag som definierar vår professionalitet utan hur vi hanterar de vi gör

Går vi med på premissen att det kommer bli fel då och då är det lättare att hantera de misstag som sker. Det blir inte riktigt lika farligt att göra dem även om de fortsatt känns och är jobbiga när de inträffar.

Vi vet att relationer stärks av motgångar som tas om hand och omgivningen är mycket mer benägen att förlåta och förstå den som tar ansvar för sin del i ett misstag än den som försöker dölja något som vi blir arga på.

Så när ett misstag väl är gjort – ta ansvar för det och ta hjälp av kollegor, handledare eller annan med hur du ska göra när det är svårt.

Blogginlägget är skrivet av Elin Wesslander som är legitimerad psykolog och psykoterapeut samt specialist i psykoterapi. Specialistbloggen syftar till att sprida kunskap, inspiration och reflektion kring ämnen relaterade till yrkesutveckling för psykologer och andra personer inom människovårdande arbeten.