Psykologers professionella utveckling tar inte slut vid legitimationen – tvärtom är det då det börjar på riktigt och den främsta vägen till vidareutveckling går genom arbetet. Att möta olika klienter och använda sina kunskaper i praktiken, att testa nytt, göra fel, lära av kollegor och av sammanhanget gör att man successivt bemästrar hantverket mer och mer. För många psykologer kommer det dock en dag då man funderar på vidareutbildning och det finns många vägar att ta. Här lyfts de två vanligaste; specialistutbildningen och psykoterapeutprogrammet.
Båda öppnar möjligheter att fördjupa och bredda ens kompetens, förfina hantverket och forma sitt yrkesliv, men på lite olika sätt.
Specialistutbildningen – spetskompetens och professionell ram
Specialistutbildningen för psykologer startades av Sveriges Psykologförbund 1992 och har utvecklats stegvis sedan dess. Psykologprogrammet är en generalistutbildning som förbereder oss för arbetet på många sätt, men psykologyrket är brett och det finns många vägar att ta. Specialistutbildningen ger en formell ram för psykologers vidareutbildning och den syftar till att ge spetskunskap inom det område där man verkar och förberedelse för att kliva in i en specialistroll.
Specialistutbildningen är under förändring men i dagsläget ser det ut så här:
- Upplägg: obligatoriska moment är introduktionskurs, specialistkollegium, skriftligt arbete samt sex fristående specialistkurser. Kurserna ges av universitet och privata aktörer och ackrediteras av psykologförbundet.
- Behörighet att ansöka: man kan ansöka direkt efter legitimation men får sin specialistbehörighet efter minst fem års arbete inom valt specialistområde.
- Syfte: att fördjupa sig inom sin specialitet (t ex klinisk-, arbetslivets-, pedagogisk- eller neuropsykologi) och stärka professionaliteten i sin psykologroll. Vidare lyfts ledarskap in i utbildningen för att främja specialistpsykologers möjlighet leda arbetet inom sitt kunskapsområde.
- Utveckling: specialisttiteln efterfrågas alltmer av arbetsgivare. En statlig utredning rekommenderar en nationell reglering av specialistutbildningen. Läs mer om det här.
Specialistutbildningen kan beskrivas som en bred och flexibel väg där psykologen själv formar sin utveckling. Den ger möjlighet att kombinera praktiskt arbete inom specialiteten med fördjupning inom valda områden och möjligheten att stärka rollen som expert och kunskapsbärare i verksamheten.
Psykoterapeutprogrammet – fördjupning i det terapeutiska hantverket
Psykoterapeutprogrammet är en vidareutbildning som riktar sig till flera professioner med genomförd grundläggande psykoterapiutbildning. För psykologer är den en förlängning av terapimomenten på psykologprogrammet.
- Upplägg: utbildningen är tre år och innehåller fördjupad teori, metod och utförlig handledning. Fokus ligger på att utveckla den psykoterapeutiska kompetensen.
- Behörighet för antagning: varierar något men kräver några års erfarenhet av kliniskt arbete (ofta tre år), att man haft kvalificerad handledning samt att man arbetar minst halvtid med terapi under utbildningen.
- Titel: leder till legitimation som psykoterapeut, en skyddad titel som regleras av Socialstyrelsen. Den kan ibland vara ett krav för vissa tjänster eller uppdrag.
- Utveckling: på senare år har vissa lärosäten lagt till psykologspecifika moment som gör att utbildningen kan kombineras med specialistutbildningen inom psykoterapi. Utbildningen ger då både en psykoterapeutlegitimation och en specialisttitel.
Psykoterapeutprogrammet kan beskrivas som en djupdykning i det psykoterapeutiska arbetet – för psykologer innebär den en chans att ytterligare utveckla sitt terapeutiska hantverk, fördjupa sig i specifika metoder och integrera sin erfarenhet med nya perspektiv.
Två olika vägar till professionell utveckling
Specialistutbildningen och psykoterapeutprogrammet är alltså två olika vägar till professionell utveckling. Psykoterapeutprogrammet ger ett tydlig psykoterapeutiskt djup, medan specialistutbildningen ger en bredare ram för professionell utveckling samt en spets inom vald specialitet. Den sistnämnda kan rikta sig mot flera olika områden, även utanför den kliniska sfären.
För psykologen blir valet ofta en fråga om vad man vill utveckla mest just nu och hur man helst gör det. Går man psykoterapeutprogrammet har man en färdig väg att följa i sin fördjupning. Går man specialistutbildningen finns hållplatser som måste besökas men stora frihetsgrader vad det gäller när och hur man gör det. Båda vägarna har sina för- och nackdelar och valet kan styras av våra egna preferenser och behov samt vad som är lämpligt inom den verksamhet vi arbetar.
Min väg
Själv gick jag psykoterapeutprogrammet på Stockholms universitet och kompletterade efter det med delmoment för att bli specialist i psykoterapi. Har sedan jobbat med specialistutbildningen som kursanordnare, mentor i specialistkollegium och nu senast som utbildningsledare på Psykologförbundet. Med god insyn i båda utbildningsvägarna är jag trygg med att säga att de båda är värdefulla för psykologer och vår utveckling.
